Mitt år med Black Spirit - Nadja
Det började med att ridskolan behövde någon som tog hand om hästen som bara stod i ett hörn av boxen, och var livrädd för allt och alla. En av eleverna erbjöd sig att försöka ta hand om honom. Men han började bara sparka och bitas när hon kom in i boxen. Hennes kompis, kom då på att hennes kompis (jag) var duktig med hästar. Ridskolan tog kontakt med min mamma, som sa till mig. Vi åkte till ridskolan. Jag kom fram till boxen, såg den stackars hästen. Det första jag frågade var
Du, min alldeles underbara ponny ♥
"Hur länge har den stått inne?"
"Jag vet inte riktigt, men snart eyy halvår" får jag till svar.
Jag får en obekväm känsla, och går in i boxen. Jag tar fram hästgodiset ur fickan. Han börjar hugga omt mig, och jag backat undan.
"Kan ni gå ut ur stallet, och säg till alla andra också" säger jag.
Alla går ut ur stallet, och jag går in i boxen igen. Fast denna gång står jag bara vid dörren. Jag säger dessa ord.
"Var inte rädd, jag ska hjälpa dig."
Han kollar på mig. Jag går ett steg fram och han lägger sig ner. Jag går ända fram till honom. Han får en godis. Jag tar honom i grimman, och hjälper honom upp. Vi går mot boxdörren. Jag tar grimskaftet som ligger utanför boxen. Sätter upp honom i stallgången, och går ut ur stallet, och säger:
"Ni får åka hem, gå till ett annat stall eller gå in i klubbrummet"
Jag ser att de går iväg. Då går jag in i stallet igen. Jag tar med mig honom ut till ridhuset. Jag går runt lite, och efter några minuter kommer mamma och Annelie in. De ser helt förskräckta ut, för de tror att han ska skada mig.
"Mamma, kan inte jag få honom?" frågar jag.
"Vi får se" säger mamma.
Jag går ett varv till, och sen frågar jag igen.
"Mamma, kan jag få honom?"
Mamma kollar på honom och säger.
"Du får vara skötare först" säger mamma.
Jag blir överlycklig. Jag provar trava 2 varv. Det gick jättebra. Jag går tillbaka till stallet. Jag ryktar honom i över en timme. Mamma och Annelie står utanför boxen ocg pratar. Jag lyssnar inte. Det enda jag säger då är.
"Han ska följa med oss hem"
"Nej, du får lära känna honom först" är vad mamma svarar.
Jag går in i sadelkammaren och lämnar rykthinken.
Dagarna går, och han blir tjockare och tjockare. Han vänjer sig vid mig, och jag vid honom. Efter 5 månader sitter jag upp på honom, jag känner att jag måste få rida honom. Det går jättebra. Han är fortfarande rädd för vissa saker, men det gick över efter 7-8 månader. Jag ställde upp i en hopptävling då efter 11 månader. Det gick hyfsat bra:) Vi kom 8:a, jag är jättenöjd med det, för det var ju våran allra första tävling. Efter det pratade mamma med Annelie, om att vi kanske kunde få ta hem honom.
"Nej, nu kan ju eleverna bli slötare på honom" säger Annelie då.
Jag blev jätteledsen, och satt hos honom i över 3 timmar, och bara grät. Sen kom Annelie och sa.
"Du kan ju få komma och hälsa på honom ibland."
"Det blir f*n inte samma sak!" ryter jag till henne.
Sen pratas det inte mer om det. Men jag fick fortsätta komma till honom en månad. Innan jag fick reda på att mamma och Annelie hade pratat om att jag skulle få honom. Idag har jag haft honom i 1 ett år och 1 dag.
Min älskade häst, snart är du min egen!
Du, min alldeles underbara ponny ♥Hoppas ni orkade läsa allt, skrev det för er skull! :)
Kommentarer
Trackback
